På plats på Ronald McDonalds i apans rum...
Ätit fredagstacos i det gemensamma köket för 8 personer. Nu softar vi på rummet och äter godis.
Imorgon blir det Liseberg hela dan. Härligt när man fick fri entré och åkband.
Grabbarna är inne på sin fjärde läsk, inte bra när läsk- automaten är utanför dörren.
Kanske blir ett besök i relaxrummet imorgon..
Tillbaka på hotellet efter en lång dag på Sahlgrenska. Träffat operationsläkare, sjukgymnast och sjuksköterskor. Stick i fingret gick så bra Anton undrade om vi inte skulle sticka en gång till. Ultraljud, hjärt- och lungröntgen, ekg och alla andra nödvändiga undersökningar innan måndagens operation. En stor eloge till Ancki vår egen sköterska på avd 323 vilken människa... Boris överläkare som ska göra operationen gick igenom alla detaljer och jag föredrar alt 1 där de endast skär upp öppningen i aortaklaffen, en relativt enkel operation som Boris uttryckte sig.
Anton växer fortfarande så det går inte att sätta i nya klaffar då de är för stora för honom. Så bra genomgång har vi aldrig haft förut med rött och blått bläck kan man göra så mycket.
Men då de fortfarande inte vet hur klaffarna ser ut förrän de öppnar bröstkorgen kan de inte säga att det bara blir Alt1.
Alt 2 känns inte alls lockande, hua nu kommer tårarna igen. Här tar man bort de skadade klaffarna och tar klaffarna från lungartären och sätter dit. Nya lungartärsklaffar tar man sedan från en avliden och sätter i.
Nu väntar vi bara på telefonsamtal från Ronald McDonaldhus som har ett rum på gång. De väntar bara på att de som bor där ska städa ur. Rådde lite språkproblem och det verkar ha intagit hela avdelningen med sina burkor... Stackars sköterskorna hade jämt sjå att få stopp på den i korridoren när de for fram med sina trampcyklar.
Så har vi fått en ny familjemedlem, Findus en tygkatt som skänkts till huset för att delas ut till barnen. Antons gamla slitna lejo ligger nu nerbäddad med Findus..
Incheckade på hotell Odin i centrala Göteborg. Riktigt fint rum med pentry. Anton saknar ett badkar. Grabbarna satte sig direkt med laptopparna och spelade. Nu ligger vi och softar efter middag på stan. Lammrostbiff med potatisgratäng mums. Bilresan gick galant och de var fler än jag som somnade till
Haspat och lagt locket på brunnen.. Nja blir nog mer fyrhjulingar in och traktor flyttas. Undrar om man kan ha överlass i skodan? Solbrillor och bästa partyskivan kvar i andra bilen men d får väl gå ändå.. Peter lämnade lite plats åt min lilla hårtork han är bra snäll han.
Så där då var det dags, dagen som funnits någonstans i tankarna men som inte känts verklig då det inte syns utanpå. Anton föddes för nio år sedan med medfött hjärtfel. Kontroller som från ett års intervaller blev ett halvår och sist nu tre månader. Orden som läkaren sa "det är dags" har man vetat skulle komma men inte när.
Väskor packas och man irrar mest kring i ett vakuum. Självhushåll vad menas nu med det?
Mitt i allt får jag för mig att starta en blogg och när jag väl fått något på hjärnan så kan jag inte släppa det. Så mitt i åskovädret kom den till. Tanken med den är att förmedla vad som händer då man inte alltid kommer att orka prata. Nu är det dags att försöka sova så vi kan påbörja vår resa till Göteborg
