Att det kan kännas så jävligt att lämna någon. Allt gick så lugnt till. Anton låg där i sin säng med sina sjukhuskläder så liten och så modig. Findus och lejo vi sin sida, rabblandes födelsedata och så somnade han. Tårarna vill inte sluta. Måste ut och springa av mig. Elias hänger med på cykel. Tack till personalen det märks att ni gjort det förr. Nu är det bara att vänta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar